Uppdatering mest innehållande trötta stön

En trött lärare sätter sig i soffan och funderar på om hon verkligen orkar åka och träna eller inte. Kroppen säger nej, ögonen säger ingenting för de orkar knappt hålla sig öppna, huvudet säger bank bank och nej, gå och lägg dig. Men det är ju kul ju...

Lägenheten är ett bombnedslag då Daniel (efter över nio månader så yeay, det är bra!) har slitit ut alla kassar och påsar med kläder som han sorterat och nu har lagt i ca 17 högar. Vissa ska slängas, vissa ska tvättas. Förutom det står det en pall i hörnet (en sån där man lastar på, inte sitter på), en kartong som 50"rn fick plats i (alltså stoooor), gamla TVn i ett annat hörn, frigolitbitar ligger överallt och övrig tvätt täcker resten av vardagsrummet. Datarummet är lika mycket bombnedslag som det har varit sen bror och hund bodde här i våras och badrummet är äckligt. Man börjar dock se golvet i sovrummet, köket börjar likna nåt och det står inte längre 27 par skor i hallen (utan kanske bara 15). Kanske, kanske får vi upp köksgardinen och rullgardinen till sovrummet snart.

Behöver jag nämna att här behöver röjas?

Jo, hemmet rasar samman mer och mer sen jag börjat jobba. Även om jag inte behöver gå upp sjukt tidigt, inte jobbar så fasligt sent mer än nån dag eller två så är jag helt slut all övrig tid. Kroppen vill sova några veckor i sträck och det skulle vara så skönt att ha i alla fall en dag då ingenting måste göras. Men vad sjutton, inte ska jag klaga. Jag är så superglad att jag fått jobb och att jag dessutom får jobba heltid och trivas som fisken i vattnet! Måste nog dock börja med vitaminpiller eller nåt om jag ska palla kör och uppsjungningar samt träningar och matcher (som nu verkar bli riktigt många om man jämför med förra säsongens fiasko!)

Pust och stön och tillbaka till frågan om jag pallar att släpa mig upp och ut nu... Ja, nej, ja, nej... baaahhh! Beslutsångest.