Grymt!!!

Titeln syftar inte på något grymt som i elakt, hemskt eller vedervärdigt utan på vår match idag! Den var grymt kul! Det blev spännande och superkul och hela laget var toppen tycker jag! Riktigt kul att avsluta säsongen med en sån match. Särskilt kul att det var en hemmamatch, att vi hade så mycket publikstöd och att vi dessutom fick slå serieledarna (som det enda laget hittills!) med hela 3-1!

(Eskilstuna - Södertelge 3-1: 27-29, 25-24, 25-20, 25-18) Yeah!!! :D

Innan de andra lagen har spelat klart sina matcher (det är bara vi som spelat alla åtta matcher) kan vi i alla fall få njuta av att vara serieledare ett litet tag (även om vi kommer sluta på tredje plats ;))

Bortavinst!

Idag var jag hemifrån mellan 6:30-22:00 för en bortamatch, härligt ;) Tur vi fick spela mycket då, även om det känns onödigt att de tog två set av oss. Två timmar senare och 3-2 till oss iaf! Bästa laget <3 

Fin solnedgång över havet som man aldrig får till på bild...

Bortamatch i utlandet

I morgon åker världens bästa lag iväg på vårens sista bortamatch. Ända till Åland ska vi så det blir en heldag med det här härliga gänget. Matchväskan är snart packad och klockan får ställas på 5:00 i morgon. Det blir med andra ord en väldigt lugn och skön kväll i soffan ikväll.

Bild från matchen förra helgen, tagen av Pierre Pocs.

Träning + Ätstörning = Big no no?

Kombinationen träning och att kämpa mot en ätstörning kan diskuteras har jag märkt. Det är ett känsligt ämne och flera verkar ha åsikter om saken. Det är en klurig grej det där och jag förstår verkligen vad människor menar oavsett "på vilken sida de står på". Det verkar vara många som är av den åsikten att man absolut inte ska få träna om man genomgår en behandling mot ätstörningar. Något jag faktiskt ändå vill framhäva är att alla som är sjuka inte har samma sjukdomsbild eller samma slags problem. Jag tror absolut att det är en jämvikt man ska hitta som min läkare påpekade förra veckan och jag vill varken försvara mig och mina beteenden men jag vill ändå försöka förklara lite hur jag tänker.

Träning kan absolut vara en del av sjukdomen och jag är väl medveten om att jag använder mig av träning som kompensatoriskt beteende och något som lindrar min oro och ångest ibland. MEN det finns en skillnad mellan träning och träning. Jag har absolut lärt mig skillnaden på att träna i syfte att dämpa ångesten och på att träna för att det är något jag njuter av och behöver för att må bra. Därför hävdar jag bestämt att jag inte ska sluta träna helt även om jag är i behandling. Träning för mig har alltid varit ett positivt inslag och något viktigt för att jag ska må bra. Jag har sedan jag var väldigt liten hållit på med både gymnastik, dans, ridning, friidrott, fotboll, aerobics, styrketräning, promenader och volleyboll. Det senaste åren har jag hållit mig till volleyboll och även börjat jogga. Även om jag är en bekväm och lat människa är jag samtidigt en sportig tjej som inte mår bra av att enbart sitta still. På jobbet har jag t.ex. blivit beskriven som den sportiga, aktiva och vältränade tjejen. Jag gillar att träna helt enkelt. Sedan är jag medveten om att det absolut inte är bra att träna för mycket, särskilt inte om man är sjuk. Det gäller att hitta balansen.

När jag drar ut och springer eller ställer mig på crosstrainern för att jag har "tjock-ångest" och en kämpig dag med tankespöken och ångest är inte träningen positiv och den sortens träning är absolut inte bra. (Det vet jag förstås, men nu är det en del av min problematik så...) Däremot ser jag inget fel i att någon gång ibland ge sig ut i skogen och njuta av en lugn joggingtur i solen med bra musik i öronen. Lite mer styrketräning skulle vara bra för min rygg och träningarna med mitt underbara lag tillför så mycket att jag rent av skulle bli riktigt deppig om jag inte hade dem. En promenad då och då är inte skadligt, så länge syftet är rätt!

Punkt, slut och amen. Feel free to kommentera och protestera :)

Matchbilder

Igår var det dags för hemmamatch igen och vi fick en efterlängtad vinst till protokollet. Vi mötte Uppsala som ligger sist i serien och vi kunde ganska lätt vinna med 3-0 (25-13, 25-16, 25-11). Vi gav dem alldeles för många poäng på egna misstag men vi hade riktigt kul och spelade jättebra emellanåt och jag är riktigt nöjd över mina servar och anfall. Min kollega Katis man Pierre var där och fotade oss. Jättekul att se resultatet eftersom han är en riktig och duktig fotograf. Här kommer lite smakprov (Fler bilder finns här: PierrePocs)

Upp och ner, ner och upp

Sista dagen på februari. Det är visst idag vi ska fria vi tjejer va?? Om måndagen var berg-och-dalbana kan man väl säga att det har varit Lisebergs Balder idag.

Jag gråter sällan. Mest om jag blir jättearg men det händer inte många gånger. Sedan jag började på ÄC har det hänt tre gånger, varav två gånger idag inom loppet av en timme. Det är visst bra att känslorna ska ut men i såna fall måste jag sluta sminka sig för min mascara är långt ifrån vattenfast. Morgonen började helt ok och sen vet jag inte vad som hände. Krasch, boom, bang, ångest och tårar. Samlade ihop mig och bestämde mig för att åka hem och handla på vägen hem. Ingen plånbok i väskan. Bah. O well. Åkte hem och tog mig istället i kragen och begav mig ut och njöt av vårsolen (som jag hade tänkt göra igår men somnade på soffan i två timmar istället).

Äntligen fick joggingskorna användas igen för första gången sedan mellandagarna och det var helt underbart att springa ute i vårvädret med solen i ögonen och 10 plusgrader <3 Trots väldigt långt uppehåll gick det bra. Sprang halvmilen på 31 minuter och idag kändes det nästan som om jag hade kunnat fortsätta ännu längre.

En varm kram och en joggingtur i solen var kanske vad som krävdes för att jag skulle komma upp på banan igen. Nu är jag människa igen och ska snart åka in och handla. Kvällen ska bli bra, så det så! Trots nervositet inför läkarundersökningen i morgon.

Ny vecka

Måndag morgon och ny vecka. (Kallt idag! Våren får gärna komma.)

Igår var vi iväg upp till Säter i Dalarna för att spela match. Matchen var rolig och jämn men tyvärr räckte det inte hela vägen fram för oss. (Slutresultatet blev 3-1: 25-22; 28-26; 17-25; 25-23) Ska vi skylla på att vi bara var 6 stycken och dom var 11? ;) Bortsett från några puckomisstag är jag ändå rätt nöjd över min insats och det är inte likt mig att vara en av de mest positiva efter en förlust ;) Men vad fasen, servarna satt bra nästan allihop, jag lyckades blocka nån gång och jag satte några snygga anfall. Trist att vi loosade förstås. Nya tag på söndag då vi har hemmamatch!

Solen skiner och jag ska försöka hålla i det positiva och försöka göra det här till en bra dag. Känner mig inte stabil på en fläck men då är det ju faktiskt bra att jag numer hänger på ett ställe där de kan ta hand om mig om jag rasar och blir överväldigad av känslor som emellanåt sköljer över mig.

God morgon måndag!

Femsetare och stukad tumme... Igen.

Idag var det äntligen dags för match igen. Det räcker med att en matchfri helg går och jag får abstinens :) Idag var det dags att åka till Södertälje, skönt att inte behöva åka så långt. (De bortamatcher vi har kvar den här säsongen nu är Jomala på Åland och Säter i Dalarna...) Förväntningarna på hur det skulle gå kanske inte var så höga eftersom vi trodde att laget vi skulle möta var riktigt bra. Nu var de faktiskt inte det och jag funderar på hur de slog Säter med 3-1 (saknade de viktiga spelare idag kanske?). Hursom så skulle vi ha vunnit matchen idag. Hade vi spelat som vi kan spela, och som vi spelade emellanåt efter att gjort några dåliga set, hade vi tagit det. Tyvärr räckte det inte hela vägen utan de slog oss med 3-2 (25-20, 21-25, 25-19, 17-25, 15-12. Med andra ord 103-101 i totalpoäng. JÄMT! Nästa gång ska vi vinna! :)

Och så lyckades jag stuka tummen... IGEN. Har sluppit tejpa den de senaste fyra matcherna men nu var det dags igen... Jag borde veta bättre att inte ta emot en hård serve med fingerslag men i stundens hetta så minns jag uppenbarligen inte det... Aj i tummen för sjuttioelfte gången och jag lyckades inte ens rädda bollen. Hmpf.

Eskilstuna - Säter

Idag var det dags för hemmamatch och vilken match det blev!! Riktigt, riktigt jämt och riktigt, riktigt rolig! :) Siffrorna talar för sig själv: Eskilstuna - Säter 2-3 (25-17, 24-26, 25-17, 19-25, 13-15). Av de siffrorna kan man även se att vi egeeeentligen rent poängmässigt vann matchen med 106-100 men tyvärr lyckades vi inte hela vägen utan föll på målsnöret. Nästa gång tar vi dom! :)

KFUM Eskilstuna Volley Damer

Jag förundras med jämna mellanrum över vilka fina människor jag har i min närhet. Vilka kloka, underbara och bra personer som är guld värda! Vad kan jag ha gjort för ett förtjäna det? Några av dessa fina själar har jag i volleybollen och det är verkligen något som ger mig så otroligt mycket. Med laget kan jag verkligen vara mig själv, ha otroligt roligt och släppa allt annat som stör och stressar. Jag önskar att jag kan ge tillbaka åtminstone lite av det jag får från mitt fina lag <3

I går åkte vi till Uppsala för att spela årets första match. Träningarna och matcherna är verkligen stora ljuspunkter i min vardag och det är kul att matcherna drar igång igen! Vi fick till slut ihop ett lag på 8 spelare och jag var taggad som vanligt :) Vi mötte ett lag vi aldrig mött förut och visste egentligen ingenting om dem, bortsett från att det inte hade gått allt för bra för dem under hösten. Det blev egentligen aldrig riktigt spännande (bortsett från några sekunder i andra set då jag satt på bänken och var nära att gå därifrån men så tog laget tag i saken och avslutade till slut :)) och någon toppmatch var det knappast. Vi var, som vi brukar vara, riktigt bra emellanåt men långt ifrån hela tiden men det räckte i alla fall till en 3-0-vinst och det är förstås skönt att inleda så :)

Nästa vecka har vi premiär på hemmaplan då Säter kommer hit på söndag 15:00. Kom och kolla och heja på världens bästa lag vet ja! :)

Träning träning!

Igår var det dags för volleyboll igen efter ett juluppehåll på 13 dagar. Det kändes dock som 13 veckor, vilken abstinens man kan få ;) Jag var lite orolig för hur min rygg skulle ta det hela eftersom den varit lite konstig och ond sen sista matchen för snart en månad sedan. Det gick däremot över förväntan! Den protesterade lite men inte alls lika mycket som innan julledigheten så kanske kan det vara så att mina hemmaövningar och minuter nere i Kjula Gym faktiskt har hjälpt lite :) I mellandagarna tog jag faktiskt lite tag i det och var dessutom ute och sprang en vända på 5 km och den här veckan har jag kombinerat kondition och styrka i gymmet två gånger.

Hmm... Det kanske är dags för ett nyårslöfte ändå... Något i stil med att jag ska bli bättre på att ta hand om stackars kroppen och utöver volleybollen styrketräna minst en gång i veckan. När våren kommer blir det mer joggingturer också men jag tycker det låter riktigt bra med volleyboll 2 gånger i veckan + match de flesta helger, en genomkörare i gymmet 1 gång i veckan och så lite löpning på det. Nyårslöftet får nog dock bara innefatta att jag ska styrketräna minst en gång i veckan... eller åtminstone oftare än förra året ;)

2012 får bli året då jag tränar precis lagom mycket och får kroppen att må bättre genom det. Heja heja!

Nya målet kanske? Haha, eller inte.

Sista matchen för i år

Helgen avslutades med årets sista match hemma mot Jomala, Åland. Ingen viktig match så då det hade kunnat gå hursom utan att det skulle påverka slutsiffrorna för säsongen men klart man alltid vill vinna :) Det kändes aldrig nervöst heller och vann gjorde vi med 3-0. Kul att avsluta höstserien med vinst! Nu är det bara att börja ladda för vårens matcher mot Uppsala, Södertälje, Säter och Jomala!

We did it!

Veckan avslutades med ännu en vinst! Direkt till final i företagsrocken i torsdags och idag vann vi en riktigt skön seger på hemmaplan mot Sthlm vingar. 3-2 i set till oss efter en sjuk match där vi inte bara vände ett 1-2-underläge utan även plockade ikapp och vann fjärde set med 26-24 efter ett underläge på 12-20. Riktigt skönt att vinna en sån match!! Tjohoo vad vi är bra!! :)

Eskilstuna - Jomala 3-0

Igår var det dags att bege sig ut på havet för att ta sig till Åland och Jomala för höstens första bortamatch. Som vanligt känns det lite sådär att åka iväg vid sexsnåret på morgonen och komma hem vid tiotiden på kvällen för en match på (i detta fall) 64 minuter men med världens bästa lag så blir det hiskligt trevligt! Trots en natt innehållande 3-4 timmars sömn var jag ändå hyfsat pigg när jag gick hemifrån efter sex och med Linda, Karin och Sofie i bilen blev det som väntat ingen sömn på väg till färjan ;)

Efter en kort liten powernap på vägen över, lite taxfree-shopping och skratt kom vi fram till Jomala en timme innan matchstart och började värma. Det kändes bra och vi var nog rätt taggade, även om Jomala verkade vara ett bra lag som tog sin uppvärmning seriöst. Vid insmashningen tyckte jag att vi var riktigt bra.

Det blev kanske inte årets mest spännande match och den innehöll inte alltför många långa bolldueller men kul hade vi! Servarna satt betydligt bättre än förra matchen (då jag inte riktigt vet vad vi gjorde), vi räddade upp konstiga bollar, eftertäckte bra och spelade smart i anfallen. Klart vi hade kunnat vara ännu bättre, få upp bollarna bättre till Linda och röra på fötterna ännu mer men det räckte ändå gott och väl. Första set slutade 25-21. Andra set slutade 25-16 och då kändes det som om vi lätt skulle vinna. Däremot vet man ju hur det brukar bli: man slappnar av och spelar sämre i det läget. Sista set blev desto jämnare och vid 18-17 fick jag lite magsår där jag stod vid sidan av och kände att jag absolut inte ville ha ett fjärde eller femte set. Som tur var plockade vi upp det igen och drog ifrån så vi kunde vinna tredje och sista set med 25-21. Yeay! :)

På vägen hem spelades det kort och vi sjöng glatt med i We are the champions så att resten av resenärerna säkert undrade vad vi var för muppar :) Tack för en toppendag världens bästa lag!

Träning

Den 4 april började jag jogga. Otippat eftersom jag alltid tyckt att det varit så tråkigt, men så blev det. Har efter det insett att jag helt enkelt varit för lat förut och gett upp efter några hundra meter för jag tyckt att det var för jobbigt. Då däremot, i april, sprang jag hela 3,5 km första gången och var mäkta imponerad. Sedan dess har jag kommit igång ordentligt, för att vara jag. Redan några dagar senare sprang jag 6 km och sjunde gången jag var ute sprang jag för första gången 1 mil. Det är ju jätteskönt att springa :) Det är kul att jämföra tider och tävla lite med sig själv och det är häftigt att se att jag har fått upp flåset såpass mycket. Det underlättar ganska mycket att bo här ute också, det är väldigt mycket mysigare att springa på skogsvägar och stigar istället för inne i stan.

Nu när volleybollen har paus under sommaren blir det några joggingvändor i veckan (inte lika ofta eller långt varje vecka dock) och jag har införskaffat löparjacka, telefonhållare och löparstrumpor utöver mina underbara löparskor och sköna löparbyxor. Det här trodde man ju inte om Johanna ;) Målet var att klara milen under timmen och nu vet jag inte riktigt vad jag ska sätta upp som mål när jag fixade det redan andra gången jag sprang milen (ja, lite måste man väl få skryta ;)) Har inget direkt behov av att ställa upp i lopp och börja tävla mot andra. Jag trivs bäst själv ute i skogen men bra musik i öronen.

Dagens vända: 8 km på 44 min vilket är 8 min snabbare än i april

Jag saknar däremot volleybollen en massa och ser fram emot när säsongen drar igång igen i höst. Det får faktiskt gärna bli augusti snart så inneträningarna drar igång :) I höst väntar spel i division II igen och det ska bli riktigt kul! Det lär bli betydligt tuffare motstånd och jag lär vara bitter efter förluster men det ska bli kul ändå :) Har fått veta att Åland är med i vår serie igen så det blir att åka till Åland på bortamatch i november. Det brukar kännas mindre kul att ofta ett helt dygn på restid för en match men med världens bästa lag så kommer det bara bli trevligt :)

Volleyboll och nedräkning

Nu är det en vecka sedan vi åkte ner till Göteborg och Kal & Ada och vilken superhelg vi fick!! Underbart väder då vi njöt av sol och värme mellan matcherna, roliga matcher där vi emellanåt spelade riktigt bra, och så Liseberg och massa skratt med världens bästa lag förstås! Resultatmässigt gick det bättre för oss än för GUIF ;) och vi slutade i topp 8 av 32 damlag. I gruppspelet på lördagen slutade vi på andra plats och på söndagen slog vi ut ett div 5-lag och ett elitlag innan vi fick spö av hela turneringens vinnare i kvartsfinalen. Det känns så trist att komma hem efter en sån helg och dessutom inse att inneträningen är över för säsongen. Platt fall liksom. Men nu kör vi på med lite beach under sommaren och laddar för division II till hösten :) (Skulle vilja lägga in bilder från helgen men det är ju så drygt här på bloggen så det får vara)

Nu är det bara 4 veckor kvar till skolavslutningen och av de dagarna jobbar jag 15 dagar. Vad hände?! Lite stressad är jag men det känns ändå som om jag har hyffsad koll på vad som ska hinnas med innan dess och det borde gå. Nästa vecka är mina 7:or på prao och förhoppningsvis får jag massa extratid till att lägga på rättning, betygsättning och omdömen. Det blir till att jobba lite i helgen också tror jag, utöver musikcaféet som M7:orna har i morgon. Så det gör inget om det blir halvkasst väder. Ge mig inte strålande sol för då kommer inget bli gjort ;)

Uppdatering kommer

Jag måste, och kommer förstås, att blogga om helgen som varit. Det har varit en riktigt kul helg som var lyckad på alla sätt. Alltid lika trist att komma hem och veta att säsongen är över, särskilt efter en intensiv spelhelg, men så är det. Bilder och redogörelse kommer :)

Flai och jag gör tummen upp för helgen! :)

15:00 drar vi!

Vad kass jag har blivit på att uppdatera! Jag skyller väl som vanligt på att det är mycket annat som händer och snurrar. Idag har jag kompat ut hela dan och det känns skönt att kunna ta det lugnt, packa i lugn och ro och peppa inför helgen :) Stress över betyg, orättade uppsatser och nationella prov kommer nu läggas undan helt för den här helgen ska bli riktigt bra har jag bestämt :) Förhoppningsvis blir det soligt och varmt hela helgen för jag vet inte riktigt hur mycket varma kläder jag får plats med i väskan. Göteborg och Kal o Ada - here we come!! ;)

Snart drar vi!

På fredag åker vi!!! Det är äntligen dags för årets Kal & Ada och det kommer förstås bli lika kul som vanligt :) Bilden är två år gammal och vi är ju inte riktigt samma gäng längre men vi kan ju satsa på att komma lika långt som vi gjorde då i alla fall :) Peeeeepp!!! :D

Yeah!!

Jag är sjukt stolt! Jag har sprungit 1 mil!! 1 timme och 7 minuter tog det. Vad duktig jag är :)