Så här efter att jag avslutat inlägget passar jag på att redan här varna för ett något trist suck-och-stön-ack-ack-ack-inlägg. Bare with me.
Allt handlar väl om prioriteringar I guess och kanske är det så att jag är extra dålig på det just nu. Jag vet inte... Jag jobbar betydligt mer nu än vad jag gjort tidigare. Jag måste jobba mer hemma kvällar och helger och då blir det lätt så att en del saker inte hinns med. Trots detta blir eleverna tokig på mig som inte rättar snabbare än jag gör och jag hinner inte träffa nära och kära. Innehåller mina dygn färre antal timmar nu jämfört med förut på något sätt?
Jag tar mig tid till volleyboll. Jag ser till att få sova ikapp vissa eftermiddagar och jag håller helgkvällarna oplanerade så att jag hinner med att mysa hemma, titta på film eller träffa vänner. Men det känns ändå inte ok att bli stressad när annat kommer in. När födelsedagskalas bara blir en börda och skapar stress t.ex. Jag kan säkert framstå som egoistisk emellanåt men tar jag mig inte tid till t.ex. träning eller häng med vänner så skulle jag bli galen. Jag måste få koppla bort ibland för vardagen är för stressig. För visst kan man undra hur stressigt man har det när man hinner sova middag på soffan (Svar: Man kraschar helt enkelt, nåt annat går inte).
Stryker jag tre saker från "att-göra-listan" läggs genast fem nya saker till. Jag behöver höstlov så jag kan få tid till att jobba. Logiskt?
1 kommentar:
det är bra att du tar dig tid för vänner. jag uppskattar våra onsdagar MYCKET ska du veta!!!!! (den fonten knasar med min hjärna, kan knappt läsa)
Skicka en kommentar