Beauty from pain

Here I am at the end of me
Trying to hold to what I can't see
I forgot how to hope
This night's been so long
I cling to your promise
There will be a dawn 
- Superchick

Karusellen snurrar vidare och idag tog den lite extra fart igen. I väldigt exakt ett år har jag försökt fixa det här själv med hjälp av super-människor till vänner och kollegor men det har inte funkat hela vägen. Jag har sedan några veckor tillbaka erkänt för mig själv att jag behöver mer hjälp än vad jag velat inse och nu är jag snart där. Den här dagen har rätat ut några frågetecken men många består fortfarande. Förhoppningsvis får jag lite fler svar under morgondagen. What I do know är att snart börjar kampen på riktigt. Det känns skönt samtidigt som det känns fruktansvärt skrämmande och jobbigt. Det spelar liksom ingen roll att veta att jag har klarat det förut. It's still scary as h**l...