Upp som en sol och ner som en pannkaka

Känslorna åker berg-och-dal-bana och jag kan på en och samma dag ha skiftat humör hur många gånger som helst. Man blir trött av det. Jag är helt slut. Det ska vara jobbigt nu, jag vet, men det gör det inte mindre tungt eller uttröttande. Ibland känns det bara som jag vill lägga benen på ryggen och springa långt ifrån allt. Ibland känns det helt ok. Oftast har jag skiftat mellan de två ytterligheterna ett par gånger på ett dygn. Jag har säkert gjort det tio gånger idag. Och att det kan vara så små, små saker som gör att hjärnan börjar gå på högvarv och spela en spratt. Det är rätt intressant egentligen, hur man kan känna så mycket på samma gång. Panik, lugn ångest, glädje, självförakt, trygghet... Inte konstigt jag är trött kanske?? God natt.