Knogarna vitnade men det hjälpte!

Det är som sagt inte lätt alla gånger men nu ser jag ljuset i tunneln igen.

Fredagen blev ingen bra dag. Fast jag haft det på känn var det väldigt hårt att få höra det uttalat; du är övertalig. Inte uppsagd men chansen att jag skulle få vara kvar på Djurgårdsskolan till hösten var liten. En del lärare får höra det här ofta och jag ska ju verkligen inte klaga egentligen! Jag fick världens bästa jobb som nyexad och jag har fått vara kvar i 4 år. Men nu är det ju så att mitt jobb har betytt så mycket för mig, särskilt det senaste året. Jag har världens klippor där, de finaste kollegorna och bästa eleverna. När jag blev sjuk igen fick jag så stort stöd och så mycket hjälp från jobbet, särskilt från min chef. Alltså var det inget konstigt att tårarna kom och allt kändes nattsvart i fredags.

Där kom prövningen kan man väl säga. Hur gör jag när något sånt här händer? Hur reagerar jag och klarar av att möta ångesten? Jo, det går ju ut över maten och träningen. För några månader sedan hade jag antagligen dragit täcket över huvudet ett tag, inte ätit på hela helgen och antagligen sprungit alldeles för många kilometer på tom mage. Jag hade antagligen hällt i mig vin och suttit på trappen och kedjerökt flera timmar och tyckt synd om mig själv. MEN jag gjorde inget av det här. Jag hade trycket över bröstet hela helgen och mådde piss, men jag gjorde inget av det ovan nämnda. Heja.

I förrgår började ångesten släppa lite. Dels för att jag hade ett bra samtal med kontakten på psyk, men allra mest för att jag fick veta att jag nog skulle kunna bli erbjuden en annan tjänst på jobbet. Igår kunde jag andas ut igen då jag faktiskt blev erbjuden en tjänst! I de bästa av världar hade jag förstås kunnat vara kvar på min tjänst och följa mina klasser i höst (särskilt min klass förstås som börjar 9:an i augusti.... :( ) Det känns skit att inte få vara kvar i arbetslaget, att inte få fortsätta kompa med Ingrid eller jobba kvar i mina klasser, men om nu inte det gick att ordna så har det ändå ordnat sig på näst-bästa sätt och jag är SÅ GLAD för det!! Så jobbig känsla är det, att vara så ledsen samtidigt som jag är så lättad och glad.

I höst blir jag mellanstadielärare. Får se hur länge det varar, känner nu att jag vill tillbaka till högstadiet om jag får den chansen, men huvudsaken för mig är ändå att få vara kvar som sagt. Förstå vilken utmaning att bli lärare i en årskurs 5:a! Oj oj oj :) Men vem vet, det kanske passar mig som handen i handsken och jag blir klar till pensionen :) Jag tror chocken snart kommer infinna sig och i sommar lär jag väl få läsa på och fräscha upp mina kunskaper i NO-ämnena, SO-ämnena, matte och bild, hehe... Det är grym stor skillnad att undervisa på högstadiet och att vara på mellanstadiet men vad fasen, klart att det ska gå bra!! :)

Det är inte så enkelt

Det har blivit sommar. Solen skiner och termometern visar långt över tjugo grader i skuggan. Det är den där tiden på året då jag ska ligga ute och glassa i solen, bli fräknigare för varje dag som går, då jag ska se fram emot sommarlovet och njuta av de sista roliga veckorna på jobbet innan skolavslutningen. Det är nu jag ska hänga med och spela beachvolleyboll, grilla med kompisar och njuta av att det knappt blir mörkt ute alls. Jag borde planera semester och njuta av varje sekund.

Och jag vill bara lägga dra täcket över huvudet och gråta tills tårarna tar slut. Idag är en riktig deppdag då ingenting känns kul. Jag vill ingenting samtidigt som jag bara mår sämre när jag är ensam och inget gör. En sån där dag då precis allt blir jättetungt och ingenting kan få mig att le. Det är inte ett dugg konstigt att det är en sån dag men det gör det inte mer uthärdligt. Snälla, kan allt bara lösa sig? Jag håller tummarna tills de vitnar.

Sommarvärme

I helgen har man fått riktig sommarfeeling till och från. Najs.

Solhäng

Långhelg och jag gör pretty much så lite som möjligt. Sover, slappar, jobbar liiite, njuter av solen, tittar på film och slösurfar alldeles för mycket. Man borde ha hittat på nåt när man är ledig så många dagar på raken men skit samma. Orkar liksom inte riktigt det. Några dagar är det skönt att inte göra nåt och jag har ju nästan hela sommaren på mig att vara social, trevlig, glad och spontan :) Idag har jag iaf planterat och jobbat lite, suttit ute i solen och fått fräknar och funderar nu på att dra igång städningen när det ändå började blåsa för mycket för att det skulle vara behagligt att sitta kvar i solstolen...

Hepp

Helgen avslutades rätt bra ändå. Solen väckte mig tidigt men den har även gett mig lite färg på nosen idag så jag förlåter den. Vi har varit hos Micke och Jenny med familj, jag har städat och tvättat och darling har klippt och trimmat gräsmattan, vi har grillat gott, tagit en liten promenad och ska väl avsluta helgen som vi brukar göra; i soffan framför en film.

Veckan som kommer blir kort då det är röd dag på torsdag. Skönt kan man ju tycka men jag blir lätt stressad över jobbet. Det är inte mer än typ 15 arbetsdagar kvar till skolavslutningen och jag har inte en möjlighet att hinna med det jag ska på en halvtid. Det gäller att prioritera antar jag, att göra det som hinns med och sen låta det räcka så. Men det är svårt, man vill ju liksom göra sitt bästa och hinna titta igenom alla elevers arbeten inför betygsättning. Matematiken är dock enkel där. Jag har tre klasser i svenska, ca 80 elever och två klasser i engelska, ca 50 elever. Dessa har alltifrån tre till sex prov/uppsatser/arbeten som jag bör läsa igenom, rätta och bedöma, som de gjort när jag varit borta. Det hinner jag inte innan betygen ska sättas om mindre än 3 veckor.

Ska göra mitt bästa för att inte stressa upp mig för mycket. Det finns så mycket annat att göra/tänka på/jobba med och fokusera på den närmsta veckan. Jag ska bl.a. till I i morgon, på tisdag är det träning och på onsdag grillfest med laget. Det går med andra ord inte bara att fokusera på nationella prov, uppsatser, betygsättning och rensning på jobbet.

Fina

Har jag fina kollegor eller vad? :) <3

Eko i bloggen

Det känns ju inte riktigt ok att inte ha uppdaterat bloggen på så här länge! Vad hände?! 2,5 vecka har gått och det har väl hänt en hel del egentligen. Det allra största är förstås att jag avslutat behandlingen på dagvården och börjat jobba 50% igen. Är fortfarande sjukskriven på halvtid och kommer vara det fem veckor till men nu är jag lite smått tillbaka på jobbet sedan en vecka tillbaka. Det känns helt ok. Det är kul att träffa alla igen men det  känns lite tufft att inte vara helt fit for fight. Jag är trött och kan inte riktigt skryta med att jag kan fokusera på att jobba särskilt långa pass i sträck. Kontrollbehovet och stresskänsligheten gör att det inte känns avslappnat direkt men i det stora hela känns det ok. Med toppenkollegor går det bra! Jag får inte ha för höga krav på mig själv nu i början och jag vinner inget på att stressa upp mig.

Det jag är lite rädd för är att jag känner att jag tenderar att stänga av känslokontoret. Ska jag kunna fokusera på jobbet måste jag göra det till viss del tror jag. Jag har inte möjlighet att låta känslorna komma fram varje dag längre. Jag fokuserar på annat och kör på. Jag är absolut "piggare, gladare  och fräschare", som så många påpekat, än tidigare men jag är långt ifrån frisk. Är dock väldigt medveten om att det är så här och jag ska se till att ta all hjälp jag kan få hos I en gång i veckan. Vet också att jag måste, måste, måste bli bättre på att planera igen. För många dagar med andra rutiner är inte bra. Jag tappar rutinerna och det funkar inte i längden. Dags att köra lite hårdare med mat- och sovklockan igen tror jag. Hade jag fortfarande varit på ÄC hade jag fått IG många gånger...

What else is new? Jag har varit på trevlig tacokväll med några kollegor, har varit på Vingåkers Factory Outlet för första gången med några av tjejerna i laget, vi har firat valborg hemma hos oss och vi har börjat öva till bröllopet vi ska sjunga på om några veckor. Helgen som var spenderades i Göteborg och det var lika kul som alltid! Är så glad över att vara med i världens härligaste lag och får spela och hänga med dem <3 Nån gång ska jag försöka få tummen ur och få in lite bilder från helgen.

Redan onsdag och dags för Grey's. Denna vecka själv här hemma vilket känns lite konstigt men det var helt enkelt mest lägligt så idag tror jag.