Det är inte så enkelt

Det har blivit sommar. Solen skiner och termometern visar långt över tjugo grader i skuggan. Det är den där tiden på året då jag ska ligga ute och glassa i solen, bli fräknigare för varje dag som går, då jag ska se fram emot sommarlovet och njuta av de sista roliga veckorna på jobbet innan skolavslutningen. Det är nu jag ska hänga med och spela beachvolleyboll, grilla med kompisar och njuta av att det knappt blir mörkt ute alls. Jag borde planera semester och njuta av varje sekund.

Och jag vill bara lägga dra täcket över huvudet och gråta tills tårarna tar slut. Idag är en riktig deppdag då ingenting känns kul. Jag vill ingenting samtidigt som jag bara mår sämre när jag är ensam och inget gör. En sån där dag då precis allt blir jättetungt och ingenting kan få mig att le. Det är inte ett dugg konstigt att det är en sån dag men det gör det inte mer uthärdligt. Snälla, kan allt bara lösa sig? Jag håller tummarna tills de vitnar.