Skallebank, nysningar och snorande i ett

"Ni kvinnor snackar om att föda barn. Då ska ni bara veta hur det är när en kille är riktigt förkyld!"

Nej, jag vet förvisso inte hur det känns för de stackars krakarna när de är förkylda (det lär visst vara en väldigt hemsk nära-döden-upplevelse) men de hade väl antagligen klagat mer än en annan över skallebanket, se ständiga nysningarna, snoret som ömsom rinner, ömsom stoppar upp hela huvudet, och den rossliga halsen. De hade nog inte pallrat med en kursstart i svenskämnets didaktik II mellan 9:15-12:00 idag. (Lite pinsamt var det att sitta och nysa och snyta sig var och varannan minut, men jag var i alla fall där.) Karlarna skulle med största sannolikhet inte heller klara av att vara ute och gå i snöstormen, sätta sig i en bil och åka iväg och vara trevlig en hel kväll, eller dammsuga upp allt damm och äckel som med jämna mellanrum lyckas täcka hela golvet i hallen.

Igår var det träning men kroppen sa ifrån. Som tur är lyckas jag ändå bli av med mina förkylningar förhållandevis snabbt så nästa vecka är jag tillbaka! Det brukar gå till så att jag första dagen känner av halsen, dag två är så täppt att jag inte kan känna smaken av någonting medan jag dag tre hostar och nyser som få och sen under dag fyra börjar känna mig bättre. Tacka vet jag näsdukar, nässpray, hostmedicin och halstabletter!