Det lossnar så smått

För första gången på väldigt länge har mina fingrar fått fart och springer över tangenterna. Visst har jag alltid använt dem till att skriva mycket, men nu är det som om en propp har lossnat och jag kan äntligen få ur mig lite av allt inre kaos på papper (eller ja, ett Word-dokument). Det är en befriande känsla att få ur sig frustrationer, funderingar och känslor i ord även om det inte är någon annan som läser dem. Den senaste tiden har bjudit på alldeles för mycket av frågor, tankar och känslostormar och ibland måste det ut även på papper. Det är mycket som händer och karusellen snurrar på i en faslig fart. Jag hoppas på att jag snart ska få svar på de största frågorna och då börja jobba mer intensivt med vissa saker.