söndag 26 oktober 2008

Tacksamhet (uppdaterad)

Ibland inser jag hur bra jag har det (oftast gör jag nog det inte). Den insikten skulle behöva komma upp till ytan lite oftare, särskilt när man som typisk svensk klagar över en regnig höst, att man inte har några kläder att ta på sig (fast hela garderoben är full), att man inte sovit tillräckligt eller att magen putar alldeles extra mycket för att man ätit och druckit gott. Snacka om i-landsproblem.

För 1 respektive 2 år sedan valde två unga tjejer att hoppa framför tåget här i Eskilstuna. Två familjer och en massa vänner fick/får leva med sorgen. För 10 år sedan togs en massa liv i diskoteksbranden i Göteborg. För två år sedan klagade jag med största sannolikhet över att utbildningen var jobbig, att jag hade det stökigt hemma och brottades med tjockis-tankar. För 10 år sedan var jag i USA, en glad tjej på ytan som njöt av friheten in the land over there men som samtligt sakta började fastna i sjukdomen som sedan dominerade, vad blir det, 8 år. Men jag har ändå nästan bara fina och roliga minnen från den tiden. Tänk att jag fick möjligheten att åka iväg sådär och uppleva en massa häftiga saker!

Idag är jag snart 26 år (yaicks!), jag har pluggat färdig mina år på högskolan och kan stoltsera med att jag är lärare. Jag har fått jobb på bästa skolan och trivs som handen i handsken med mitt jobb. Jag är frisk som en nötkärna (förutom vanliga svenne-symptom då), jag bor ihop med darling i en fin lägenhet. Jag har möjlighet att umgås med nära och kära och dessutom då och då göra riktigt roliga saker som att resa, gå på teater, sjunga halsen av mig och ibland bara vara. Jag behöver inte oroa mig för att gå hungrig, frysa på en parkbänk eller gå till doktorn särskilt ofta. Jag har ju allt man kan önska sig egentligen, och ändå kan jag ibland klaga på småsaker och tycka synd om migsjälv (som man säkerligen också måste få göra ibland men det känns rätt löjligt när man sätter allt i ett större sammanhang).

I natt ställde vi om klockan och vad glad jag blev för det när jag vaknade och suckade över att jag sovit för länge och kom ihåg det. Nu fick jag ju en timme till på mig! :) Dagen ska ägnas åt att städa klart här hemma, krypa upp i soffan och läsa med en kopp kaffe och kanske laga nån riktigt god middag. Fastän det är mulet ute och det är måndag i morgon är livet bra härligt faktiskt! :)

Uppdatering
Förutom att jag idag känner mig tacksam känner jag mig även väldigt duktig och huslig :) Igår började jag städa med att skura kök och badrum och idag har jag varit och storhandlat, lagat lasagne, rensat ur och städat skafferiet, dammat och fixat med tvätten. Efter maten ska jag ta och ställa mig och baka bröd för att utöka vuxenpoängen ännu mer och när darling är klar med att rensa avloppen *uiäck* ska han få dammsuga för att golven sen ska bli skurade. Tidigare i veckan rensade jag även garderoben och byrån. Det är inte klokt vad duktig jag är! :)

8 kommentarer:

Heléne Eriksson sa...

Amen! Vilket härligt inspirerande inlägg!

Kram på dig, fina du!

Ica sa...

Du har så rätt. Vi har oftast i-landsproblem. Men man får klaga ibland, för man mår ju inte bättre för att nån annan mår sämre, men jag tyckte ändå det här var härligt att läsa. Framför allt att du känner så :) Även om du är lite för huslig för att jag ska kunna ligga här i soffan och skriva till dig med gott samvete ;)

Johanna sa...

Amen indeed! :)

Jag ligger allt som oftast och slöar i soffan så det behöver man ju inte ha dåligt samvete för. Men nu är det bakning som gäller, efter kaffet och tanttidningen då förstås :)

Anonym sa...

kul att läsa om det här! fatta hur mycket du har växt de senaste åren. I'm so damn proud of you! You rock!! jag är glad över att vår vänskap har hållit under dessa år och att vi har kvar varandra och en fin vänskap där båda får vara som vi är!
kramar kära du

Anonym sa...

DU är grym tjejen och det var ett tänkvärt och klokt inlägg!!

Hopaps du får en skön kväll i soffan nu och njuta av hur rent det är!!!

kramelikraaaam

GO sa...

Härligt, riktigt inspirerande!

Johanna sa...

M: Jag måste ju faktiskt hålla med om att I rock :) Man har så mycekt att vara stolt över som man så lätt glömmer bort. Puss kära du!
A: Det lät nog renare än vad det var men jag hade det skönt framför TVn ett tag ändå :)
G: Bra att man kan lyckas med det ibland. Inte ofta jag är så djup ;)

Anonym sa...

Du är en duktig kvinna min vän och jag håller fullständigt med Mariah...You Rock!!! Puss och Kram