R.I.P Audin

Tänka sig! Jag kom både ner till Göteborg i torsdags och hem igen i söndags FAST jag åkte tåg!! En liten försening på vägen ner bara, annars var det inga problem! Fick dock höra sen att ett tåg spårat ur mellan Göteborg och Stockholm igår kväll... Tur att jag var hemma kan man ju tänka men jag vet inte... Jag hann hem till 14-tiden igår, alldeles i tid, (efter en mycket bra helg med massa slappande och partaj!!) och jag och darling åkte hem och åt. En liten tupplur på soffan och sedan var jag beredd att åka in till Fors där vi skulle sjunga med Värsta bästa kvartetten ;) Eftersom bror lånat min bil tog jag Daniels Audi och styrde in mot stan.

Jag hinner förbi Ramshammar och genom skogen och är nästan framme vid monsterkurvan när jag ser en bil komma sladdande från motsatt håll rakt emot mig. Plötsligt ser jag bara hur hans högersida sladdar mot mig medan han är på väg ner i diket på min sida av vägen och trots att jag hann tänka (och göra) sväng vänster och bromsa!! sa det PANG!!

Det är rätt sjukt hur man reagerar på en sån här grej. Killen i andra bilen kryper ut ur sin bil och är ganska chockad. Han ringer 112 på en gång och säger att det var en riktig nära-döden-upplevelse. Själv hinner jag nog varken tänka eller känna något för jag har fullt upp med att stänga av stereon, svära lite över att jag kommer bli sen in till stan och fundera lite på vad man gör nu, bilen står ju så tokigt till. Ja jösses. Jag ringer Daniel och säger att jag har krockat hans bil, till Mariah och säger att jag nog inte kommer hinna in i tid och bror som är på väg ut. Jag står nog mest och skrattar och beter mig konstigt när polis, brandmän och ambulanspersonal ställer frågor till mig (ungefär som när jag blev påkörd på cykeln och kom till jobbet och bara fnittrade fram att jag hade blivit påkörd för att sedan få värsta chocken och tvingas lägga mig ner innan jag svimmade). Jag och killen klarade oss i alla fall bra utan skador och bilarna kördes iväg av bärgningsbilen. Det blev helt enkelt ingen sång för min del (är det möjligen meningen att jag inte ska sjunga längre eftersom jag förra gången inte kunde vara med p.g.a. ryggen och nu p.g.a. krock??)

Nej, jag reagerade inte särskilt normalt skulle jag tro, och det kom inte heller någon panik senare på kvällen. I morse däremot övervägde jag att jogga till jobbet nästan. Daniel fick köra och det var med fjärilar i magen jag satte mig i trogna gamla Valter och andades mig in till stan. Nu känns det mest jobbigt att vi bara har en fungerande bil och bor i Kjula... Det är dessutom en tidsfråga innan Valter går i pension tror jag. Tänkte jag skulle skriva ett brev till tomten och be om en ny bil var till mig och darling. Förhoppningsvis får i alla fall Daniel ut en del på försäkringen så vi kan köpa ny bil men fram tills dess känns det rätt segt att behöva gå upp en timme tidigare för att samåka. O well, bra för miljön kanske...

R.I.P Audin. Eller som Daniel sa: Rest in pieces! ;)

Trasig bil...