Påsklov?

Äntligen säger jag bara. Jag har varit sjukskriven sedan 13 februari och på tisdag tänker Försäkringskassan ääääntligen sätta in lite sjukpenning till mig. Tack och bock och det var på tiden. På tal om tid så har den visst gått så fort att det är dags för påsklov nästa vecka. Var på jobbet en sväng igår och kramade om kollegor och elever och blev varse om att det var lov nu. Galet. Så mycket påskfirande brukar vi iofs inte hålla på med men det är desto fler födelsedagsbarn som ska firas nu i veckorna. April är en galen födelsedagsmånad! Det går undan och blinkar man är det väl strax midsommar. Fast det är klart, tittar man ut genom fönstret idag känns det inte särskilt vårigt. Brrrrr!

Sleepless in Kjula

Sova kan man göra när man är gammal va?

Att vara klarvaken nattetid kan vara ganska irriterande, särskilt när man inte har en fungerande router och därmed inte ens kan titta på alla värdelösa program som går på TV nattetid. Men det är klart, man kan ju roa sig med att blogga, läsa Mari Jungstedt, pussla eller titta på någon av play-kanalerna på nätet. Man kan också satsa på att se soluppgången om några timmar. Eftersom jag inte vill väcka älskling som nu faktiskt får sova i lugn och ro utan någon som ligger bredvid och vrider och vänder på sig och gnisslar tänder så det ekar i skallen känns det som om jag hoppar över aktiviteter som dammsugning, discodans i vardagsrummet och städning av garderober och skåp.

Lagfest 12-03-24

 Titta på senaste matchen ;)

 Lena och Linda, snyggast i stan ;)

 Frida och Kristina, vi saknar er på plan!! <3

 Matchande vinflaskor :)

 Underbara Linda <3

 Smilfinkarna Karin och Kristina :)

 Söta ekorren Sofie :) (och coach i bakgrunden minsann)

 Sötaste brudarna Isabelle och Sofie som alltid får en att le :D

Chompoo och Andreas (undrar hur kul han hade, hihi)

Att inte sova normalt

Ledig tisdag och perfekt tillfälle att få massa gjort, eller hur!? Särskilt eftersom TV, Internet och telefon fortfarande inte fungerar (sicken tur att man kan koppla in fånen och surfa på det). Igår skrev jag ner en utförlig planering över vad jag skulle fylla hela min dag med men den har redan gått i stöpet ;) Var supertrött igår och gick och la mig ganska tidigt men så blev den en sådan där natt man bara inte vill ha. En sådan där jag-vaknar-sjuttioelva-gånger-alldeles-kallsvettig-och-äcklig-och-har-väldigt-svårt-att-somna-om-natt. Suck. När darlings klockan ringde vid 6:00 i morse låg jag och läste ett tag. Hade satt klockan på 7:00 för att verkligen få ut det mesta av dagen men då minsann, då var det stört omöjligt att komma upp. Vaknade upp ur koman lite då och då men klockan var nog närmare 10:00 innan jag lyckades kravla mig upp ur sängen. Sen frukost som sjutton men ok, jag är uppe.

Nu ska här fixas på balkongen, dammsugas, hängas tvätt och stekas blodpudding. Njuta lite av vårvärmen ska jag väl också hinna med, läsa lite, försöka att inte överdriva kaffeintaget och sen ladda för träning i kväll. Gjorde nyligen ett försök att ringa upp Försäkringskassan. "Du är nummer 230 i kö"... Got to love it.

Att kämpa på varje dag

Jag har svårt att ta till mig orden och ännu svårare att formulera dem själv. Det betyder ändå enormt mycket att jag har så otroligt många underbara människor omkring mig som får mitt hjärta att bli alldeles varmt emellanåt.

Att gå på dagvård innebär (i mitt fall) att man är på plats i sjukhusets lokaler mellan 8-15 fyra dagar i veckan. Det kräver ju förstås sjukskrivning på heltid men när man räknar efter så är det faktiskt bara 28 timmar av veckans alla 168 timmar. Not so much, is it? Det är väldigt många timmar jag är "själv" med andra ord (ok, inte helt själv men som jag har allt ansvar själv och inte får den professionella hjälpen) och när jag tänker på det så blir jag faktiskt grymt imponerad över mig själv för att jag faktiskt klarar det så bra! Visst, frågar man E-L och T så sköter jag mig inte exemplariskt och vissa moment får jag väl IG på, men ändå. Jag är ta mig sjutton duktig! Jag kämpar på varje dag, i stort sett hela tiden, och jag har nu t.o.m. avstått från saker jag verkligen vill göra för att det är bättre för mig att stanna hemma och fokusera på behandlingen (som faktiskt pågår dygnet runt även om det bara är några timmar i veckan på ÄC).

Fem veckor har redan gått och tiden går fort. Jag ser att jag har gjort framsteg under den här tiden men det skrämmer mig enormt att veta att hur långt jag har kvar och hur lite tid det är kvar på dagvården. Självklart vet jag att jag inte är frisk när tiden där är slut men jag vill så gärna ha kommit längre när det är dags att klara sig utan stället. Jag saknar alla på jobbet och längtar tills jag är där igen, samtidigt som jag känner att jag absolut inte kommer vara redo att börja jobba heltid om några veckor bara. Det går inte. 

Men nu tänker jag inte fundera något mer på det. En dag i taget och jag ska fokusera på att kämpa på varje dag! Nu tänker jag dessutom förbereda lite inför kvällen då det är dags för lagfest med härliga laget. Ska bli supermysigt!!!

Att se både plus och minus

Idag har det varit vår, helt underbart! Känns som den första riktiga vårdagen. Klockan är snart 18:00 och det är 13 grader varmt ute. Vi åt lunch ute idag och njöt även av eftermiddagskaffet ute i solen. I love it! Dagen har verkligen innehållit både positiva och tuffa saker. Minus: Vägning på ÄC i morse (aldrig kul oavsett resultat), jobbigt (men bra) samtal med tuffa ultimatum och krav att utläsa mellan raderna, längtan efter fel saker, ångest över lår och magont efter lunch. Plus: Jag spöade T i fyra-i-rad 5 gånger ;) Vi har njutit av solen och värmen, jag gjorde ett vettigt val som faktiskt visar min motivation, jag har skrattat när T blev utelåst ;), jag har pysslat, pusslat och läst. Trevligt att det faktiskt var med på plus-listan än på minus-listan!

Pyssligt värre, eller hur! ;)

Awesome night!

Hade en riktigt bra kväll/natt med mina blondiner igår <3 Kvällen innefattade matlagning, vin, hårklippning och färgning, skratt och lekparkshäng och vi blev smått chockade när vi såg att klockan hunnit bli över fyra på morgonen ;) 

Tack tjejer, precis vad jag behövde!! 

 

Grymt!!!

Titeln syftar inte på något grymt som i elakt, hemskt eller vedervärdigt utan på vår match idag! Den var grymt kul! Det blev spännande och superkul och hela laget var toppen tycker jag! Riktigt kul att avsluta säsongen med en sån match. Särskilt kul att det var en hemmamatch, att vi hade så mycket publikstöd och att vi dessutom fick slå serieledarna (som det enda laget hittills!) med hela 3-1!

(Eskilstuna - Södertelge 3-1: 27-29, 25-24, 25-20, 25-18) Yeah!!! :D

Innan de andra lagen har spelat klart sina matcher (det är bara vi som spelat alla åtta matcher) kan vi i alla fall få njuta av att vara serieledare ett litet tag (även om vi kommer sluta på tredje plats ;))

Dagens sanning i form av en dikt

Jag snubblade över den här dikten som en väldigt stark kvinna skrivit. Marie Fredriksson Anthony blev 1983 påkörd av en långtradare och bröt nacken och nu vill hon uppmuntra människor att ta till vara på livet och leva fullt ut. Dikten Att vara stark skrev hon 1986 och har berört många...

Att vara stark

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten,
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit

- Marie Fredriksson Anthony, 1986.

Crybaby

Helg igen och tiden rusar fram som aldrig förr. Var vi inte på Åland nyss? Tydligen inte eftersom det är en vecka sedan redan! Veckan har varit turbulent och energikrävande. Det är som att skruva på en kran som inte går att stänga av när jag väl börjar böla. Har gråtit och hulkat som ett barn jag-vet-inte-hur-många-gånger den här veckan och jag är helt slut nu. Får höra att det är bra dock och som tur är är jag ju faktiskt på ett ställe där de kan skrapa ihop skärvorna efter att jag faller samman. Svårt att orka med något och det känns ju rätt trist. Får dock ta mig lite i kragen och gaska upp mig för det väntar ju faktiskt roliga och trevliga saker nu. I morgon har vi säsongens sista match :(, jag ska på pyjamasparty på måndag :) och nästa helg är fullbokad med domarkurs och lagfest. Dagen idag kommer spenderas hemma. Ska åka och handla, tvätta lite och ta det lugnt. Några utsvävningar har har man inte råd med som sjukskriven, Försäkringskassans sjukpenning lyser med sig frånvaro...

 

Ogjord hemläxa

Ibland inser jag att jag skulle behöva göra något åt mina egna höga krav på prestation. Det är inget jag dagligen funderar över eller mår dåligt av men det påverkar mig nog dagligen utan att jag tänker på det. Jag vet egentligen bättre än att jag måste prestera och vara "duktig" för att vara någon, för att vara ok, men ändå är det så svårt. När mår jag bra med mig själv? Jo, när jag har spelat en bra match, när jag har städat hela huset, sprungit en mil, lyckats bra på jobbet, satt en svår stämma i kvartetten, när jag GJORT något. Mitt egenvärde ligger ju inte i vad jag gör men ändå är det bara då jag känner mig nöjd. Självklart har detta att göra med min sjukdomsbild och nu måste jag försöka klura ut hur jag ska kunna känna mig ok även när jag inte presterar något.

Men för att komma tillbaka lite till tråden, min tendens att få prestationsångest över de allra minsta sakerna. Jag hatar att laga mat till andra (jag kan inte laga mat, tänk om det blir jätteäckligt?), jag hatar när jag klantar mig på volleybollplanen (jag får inte göra fel, allt ska vara perfekt!) Just nu har jag en liten "läxa" som innebär att jag ska skriva ner några rader utifrån hur jag tänker och mår. Ingen big deal egentligen; jag ska skriva ner målen med behandlingen jag går, skriva ner några saker som jag ser som hälsoresurser och några saker som hindrar mig från att nå hälsa. Detta har gett mig prestationsångest big time och jag vet inte hur många gånger jag har försökt att skriva ner något bra. (Vad är det som är bra då?) Det ska ju inte ens kunna bli fel, jag ska ju utgå från mig själv, men ändå sätter jag upp störda krav på mig själv. Må hända att detta är ett av mina hälsohinder; höga prestationskrav, låg självkänsla och befängda tvång...

Bortavinst!

Idag var jag hemifrån mellan 6:30-22:00 för en bortamatch, härligt ;) Tur vi fick spela mycket då, även om det känns onödigt att de tog två set av oss. Två timmar senare och 3-2 till oss iaf! Bästa laget <3 

Fin solnedgång över havet som man aldrig får till på bild...

Bortamatch i utlandet

I morgon åker världens bästa lag iväg på vårens sista bortamatch. Ända till Åland ska vi så det blir en heldag med det här härliga gänget. Matchväskan är snart packad och klockan får ställas på 5:00 i morgon. Det blir med andra ord en väldigt lugn och skön kväll i soffan ikväll.

Bild från matchen förra helgen, tagen av Pierre Pocs.

Titel

Just nu gäller det verkligen att ta en dag i taget för min del. Det går ständigt upp och ner och vissa dagar är bättre än andra. Ibland har jag svårt att fokusera på nuet dock utan flyr in i funderingar kring hur det kommer bli sen. Igår var en tuff dag på många sätt. Första dagen på ÄC denna vecka efter en fyra dagar lång helg och självklart var det vägning på schemat. Jag tyckte att jag hade skött mig bra (inte utmärkt men ändå bra) men resultatet ledde till bannor och förmaningar, nya regler, tårar och diskussioner. Lunchen blev tuff och allt kändes bara jobbigt. Men som sagt, en dag i taget. Idag har det känts mycket bättre och jag har t.o.m. skrattat högt. Jag är faktiskt grymt tacksam för den hjälp jag får även om det inte alltid verkar så. Två steg framåt - ett tillbaka. Det kanske får vara så nu helt enkelt.

Ibland är det så

Träning + Ätstörning = Big no no?

Kombinationen träning och att kämpa mot en ätstörning kan diskuteras har jag märkt. Det är ett känsligt ämne och flera verkar ha åsikter om saken. Det är en klurig grej det där och jag förstår verkligen vad människor menar oavsett "på vilken sida de står på". Det verkar vara många som är av den åsikten att man absolut inte ska få träna om man genomgår en behandling mot ätstörningar. Något jag faktiskt ändå vill framhäva är att alla som är sjuka inte har samma sjukdomsbild eller samma slags problem. Jag tror absolut att det är en jämvikt man ska hitta som min läkare påpekade förra veckan och jag vill varken försvara mig och mina beteenden men jag vill ändå försöka förklara lite hur jag tänker.

Träning kan absolut vara en del av sjukdomen och jag är väl medveten om att jag använder mig av träning som kompensatoriskt beteende och något som lindrar min oro och ångest ibland. MEN det finns en skillnad mellan träning och träning. Jag har absolut lärt mig skillnaden på att träna i syfte att dämpa ångesten och på att träna för att det är något jag njuter av och behöver för att må bra. Därför hävdar jag bestämt att jag inte ska sluta träna helt även om jag är i behandling. Träning för mig har alltid varit ett positivt inslag och något viktigt för att jag ska må bra. Jag har sedan jag var väldigt liten hållit på med både gymnastik, dans, ridning, friidrott, fotboll, aerobics, styrketräning, promenader och volleyboll. Det senaste åren har jag hållit mig till volleyboll och även börjat jogga. Även om jag är en bekväm och lat människa är jag samtidigt en sportig tjej som inte mår bra av att enbart sitta still. På jobbet har jag t.ex. blivit beskriven som den sportiga, aktiva och vältränade tjejen. Jag gillar att träna helt enkelt. Sedan är jag medveten om att det absolut inte är bra att träna för mycket, särskilt inte om man är sjuk. Det gäller att hitta balansen.

När jag drar ut och springer eller ställer mig på crosstrainern för att jag har "tjock-ångest" och en kämpig dag med tankespöken och ångest är inte träningen positiv och den sortens träning är absolut inte bra. (Det vet jag förstås, men nu är det en del av min problematik så...) Däremot ser jag inget fel i att någon gång ibland ge sig ut i skogen och njuta av en lugn joggingtur i solen med bra musik i öronen. Lite mer styrketräning skulle vara bra för min rygg och träningarna med mitt underbara lag tillför så mycket att jag rent av skulle bli riktigt deppig om jag inte hade dem. En promenad då och då är inte skadligt, så länge syftet är rätt!

Punkt, slut och amen. Feel free to kommentera och protestera :)

Dagens sanning

Matchbilder

Igår var det dags för hemmamatch igen och vi fick en efterlängtad vinst till protokollet. Vi mötte Uppsala som ligger sist i serien och vi kunde ganska lätt vinna med 3-0 (25-13, 25-16, 25-11). Vi gav dem alldeles för många poäng på egna misstag men vi hade riktigt kul och spelade jättebra emellanåt och jag är riktigt nöjd över mina servar och anfall. Min kollega Katis man Pierre var där och fotade oss. Jättekul att se resultatet eftersom han är en riktig och duktig fotograf. Här kommer lite smakprov (Fler bilder finns här: PierrePocs)