Att gå på dagvård innebär (i mitt fall) att man är på plats i sjukhusets lokaler mellan 8-15 fyra dagar i veckan. Det kräver ju förstås sjukskrivning på heltid men när man räknar efter så är det faktiskt bara 28 timmar av veckans alla 168 timmar. Not so much, is it? Det är väldigt många timmar jag är "själv" med andra ord (ok, inte helt själv men som jag har allt ansvar själv och inte får den professionella hjälpen) och när jag tänker på det så blir jag faktiskt grymt imponerad över mig själv för att jag faktiskt klarar det så bra! Visst, frågar man E-L och T så sköter jag mig inte exemplariskt och vissa moment får jag väl IG på, men ändå. Jag är ta mig sjutton duktig! Jag kämpar på varje dag, i stort sett hela tiden, och jag har nu t.o.m. avstått från saker jag verkligen vill göra för att det är bättre för mig att stanna hemma och fokusera på behandlingen (som faktiskt pågår dygnet runt även om det bara är några timmar i veckan på ÄC).
Fem veckor har redan gått och tiden går fort. Jag ser att jag har gjort framsteg under den här tiden men det skrämmer mig enormt att veta att hur långt jag har kvar och hur lite tid det är kvar på dagvården. Självklart vet jag att jag inte är frisk när tiden där är slut men jag vill så gärna ha kommit längre när det är dags att klara sig utan stället. Jag saknar alla på jobbet och längtar tills jag är där igen, samtidigt som jag känner att jag absolut inte kommer vara redo att börja jobba heltid om några veckor bara. Det går inte.
Men nu tänker jag inte fundera något mer på det. En dag i taget och jag ska fokusera på att kämpa på varje dag! Nu tänker jag dessutom förbereda lite inför kvällen då det är dags för lagfest med härliga laget. Ska bli supermysigt!!!
2 kommentarer:
Som sagt: en dag i taget Fjant. BRA att du kan känna att du är duktig, och bra att du är nöjd. Då ÄR du duktig. Och det är mycket tid själv, och det är BRA jobbat att du faktiskt tar ansvar och gör det som är bäst för dig på sikt. Vet med hur stressen är med tiden, och personligen förstår jag inte hur de kan planera behandlingen så kort. Visst, fler får hjälp, men ingen får ju det tillräckligt. Men som du skriver: ta en dag i taget. Och bara för ÄC-tiden sen är slut betyder det inte att du ska igång och jobba och ha dig. Det kanske finns fler och andra alternativ.
JAg antar att jag är en av dem som absolut inte är så "snäll" mot dig i alla lägen, men du vet att allt jag säger gör jag för att jag bryr mig om dig, och jag TROR på dig. Sålänge du är ärlig mot dig själv kommer det gå bra! (hur man nu kan välja att kolla på match istället för att slå en pling får mig ju dock att undra om jag verkligen ska blanda in dig i vår relation ;))
Ah! Nej, jag menar ju att jag inte ska blanda in dig i vårt FÖRHÅLLANDE ju ;)
Skicka en kommentar